Igår kväll vid 20.50 så slutade Hampus andas för en stund. Det va såhär att hampus sov i babysittern i tv rummet och jag ställde mig ute i köket och diskade lite... Kan ju se in till tv rummet från köket. Sen kände jag bara på mig att nåt inte stämde så jag kollade in på hampus och då va han likblek i ansiktet och låg på sidan med huvudet med öppen mun. Jag sprang fort som fan in i tv rummet och rörde på hans kinder men fick ingen reaktion. Fick panik och tog upp honom och skakade liv i honom, han skrek och fick färgen tillbaka igen.
Ringde 112 och dom sa att vi skulle åka in till akuten så dom fick kolla honom. Så vi åkte in... Fick sitta en stund i väntrummet men kom ganska fort in. Dom undersökte honom och sånt och allt verkade bra med honom men dom ville ha honom där inne under natten. Så jag och Hampus har legat på barnakuten inatt. Han låg med andningslarm, men han sov gott så vi fick åka hem idag igen. Barnläkaren sa att det är sömnapné som vuxna också kan ha. Och att det inte är nåt farligt. Det är ju som dykreflexen... Man kommer automatiskt att andas igen... Men fy fan vad rädd jag va igår.. Trodde verkligen att jag hade förlorat Hampus. Jag grät som fan och mitt hjärta slog dubbla slag.
Så idag är jag jätte trött. Men ikväll ska vi en runda till Martins mormor... Hon har ju inte träffat Hampus än. Hon kan ju tyvärr inte se honom eftersom hon är blind men hon får höra och röra honom.
Nej nu ska jag hålla hampus. Klarar inte att va ifrån honom just nu, inte efter det som hände igår.
Puss
1
Mindy
fy fan vad otäckt!!!!Förstår att du ä rädd!